Gamla teatern
Silverringen, 2012
Inledning
I Vadstena Gamla teater spelar vi opera och har konserter.
Följande säger Statens Fastighetsverk om byggnaden och dess historia, bilder är från våra olika uppsättningar.
Vadstena gamla teater är idag en del av Vadstena klosterområde. Under 1800-talet övergick Munkklosterträdgården i privat ägo genom arrende och köp. I samband med köpet så delades området av och den norra delen närmast kyrkan kom att anläggas till en sjukhuspark. Under den privatägda perioden uppfördes inom området en mindre landsortsteater.
Under 1800-talet användes teatern framför allt som gästspelsteater för resande teatersällskap. Vadstenateatern ingick som stopp i många resande sällskaps turnéer. Teatern är bevarad i nästan ursprungligt skick och är därmed en av de äldsta i Sverige. Sedan mitten av 1960-talet ger Vadstena-Akademien operaföreställningar här.
Teatern började med en assemblé
1825 uppfördes den så kallade "assemblésalongen". Namnet kommer av en assemblé som Olof Regnstrand bjöd in till midsommardagen 1825. Måtten var 43 x 13 alnar, det vill säga cirka 25,8 x 7,8 meter. Byggnaden var i en våning under pulpettak. Den nedre delen av byggnaden vilade på den munktida trädgårdsmuren i öst. Assemblésalongen från 1825 kom direkt att anpassas till en mer renodlad teater. Namnet "teaterhuset" förekommer första gången i ett brev 1826. Lokalen rymde cirka 200 personer. För att skapa en förplats framför teatern sänktes vid denna tid muren närmast gamla teaterns gårdsplan. På så sätt kom grusplanen framför trädgårdsbyggnaden och assemblésalongen blir synlig från gatan. Muren putsades troligen även i ljus puts. Två träd planteras på ömse sidor om grindhålet.
Barockshop, 2005
Inatt! Inatt! 2006. Foto: Markus Gårder
Teatern byggs om
År 1847 byggdes den före detta Assemblésalongen om till en mer renodlad teater. Det var samma år som rådmannen Olof Ulrik Regnstrand valdes till riksdagsman för Vadstena. Ombyggnaden var omfattande, byggmästare och möjligen även arkitekt är Abraham Nyström. Den övre delen av byggnaden revs. Över de äldre våningshöga tegelmurarna uppfördes en ny liggtimmerkonstruktion och ett högt sadeltak. En hög vind skapades över hela byggnaden. På vinden fanns i den norra delen teatermekanik. Scenen utfördes som en permanent uppbyggnad. Mot söder byggdes lutande gradänger. Teatersalongen försågs sedan med bemålade balkongfronter och proscenium. När teatern stod klar rymde den 350 personer.
I anslutning till teatern uppförde Olof Ulrik Regnstrand 1855-1862 en ny bostadslänga i två plan, den så kallade Övre munkträdgårdens bostadsdel. Mellan de två delarna uppfördes ett sammanbindande trapphus. Teatersalongen omdisponerades, de billiga ståplatserna i den så kallade "seconden" försvann liksom de dyraste platserna i den sk "Parterre-logen". I teaterbyggnadens södra del inreddes herrummet med direktkontakt till salongens bakre delar och via trapphuset en förbindelse med Olof Ulriks egen våning.
Sista föreställningen på drygt 60 år
1882 spelades den sista föreställningen, varefter teatern hyrdes av en svensk katolsk präst vid namn Karlén till 1903. 1916 löste staten in teatern och den intilliggande klosterträdgården på nytt, men det förekom ingen verksamhet på teatern. Den användes bland annat som potatiskällare, förråd och torkrum för de boende i lägenheten som finns i samma hus.
Efter en insamling och upprop för att bevara teatern av skådespelerskan Tollie Zellman, återinvigdes teatern i början av 40-talet med en operasoaré uppförd av artister från Kungliga teatern. Det var också då man installerade el i väggarna.
Inatt! Inatt! 2, 2010
Lovisa Ulrika, 2014
Teater med få installationer och hjälpmedel
Teatern har trots restaureringar under mitten av 1900-talet en i huvudsak orörd interiör och en autentisk karaktär med bevarad patina. Genom sina intima mått och enkla teknik erbjuder teatern en ovanlig spelplats för teater och musik.
1967 installerades värme och ett nytt elsystem och 1972 loger och wc i gamla trädgårdsbyggnaden. 1983 restaurerades byggnaden med Uno Söderberg som arkitekt. En av teaterns väggar utgörs av klostermuren. I början av 2000-talet installerades fiberoptisk belysning, som ger lite samma känsla som av levande ljus eller oljelampor. Byggnaden har också stödisolerats på marknivå med hjälp av lecakulor för att motverka att fukt tränger upp från marken under golvkonstruktionen.
Vadstena klosterområde blev statligt byggnadsminne 1935 och byggnaderna i övre klosterträdgården ingår i detta.
Avslutande kuriosa
Vadstena Gamla teater har fem olika scenbilder att växla mellan. En skog, en vinterträdgård, en interiör av enklare karaktär och en högborgerlig interiör samt slutligen en stadsbild. Alla scenbilder består av åtta sidotycken och en fond och är återskapade autentiska 1800-talsscenbilder.
Teaterbyggnadens entré från söder. Muren vid gårdsplanen sänktes i mitten av 1800-talet då även två träd planterades på var sida om grindhålet
Besök Statens Fastighetsverk för att läsa mer.
Les Grandes Nuits, 2015 Foto: Martin Hellström